Tillbaka

Ladugård

Ladugård, 'Erkaspolfjösä' (Erik, Påls sons ladugård) byggt i början av 1800-talet ursprungligen på Erkaspolgården i Gärdås. Fjöset var i bruk fram till 1922. Det torde vara ett av de största och ståtligaste i sitt slag i Dalarna. Mycket välbevarad interiör, fyra åsar i taket, breda golvtiljor och i gaveln en ålderdomlig typ av sänghylla den s.k. hjällen. Här kunde flickorna ostört ta emot nattliga friare.

På wikipedia går att läsa om nattfrier: Nattfrieri var en nordeuropeisk sed där unga män nattetid, särskilt på lördags- och söndagnätter, kollektivt uppvaktade traktens ogifta unga kvinnor. Det var alltså en institutionaliserad form av frieri som förekom på landet i hela Sverige under 1800-talet, och som varade ända in på 1900-talet i Värmland, Dalarna och Norrland.

Seden har tidigare haft en betydligt vidare utbredning. En schlesisk riddare beskriver 1578 hur han i Hertigen av Liegnitz följe under en övernattning i Nordtyskland bjuds att fullt påklädd övernatta hos en ung adelsdam, en i hans hemtrakter känd sed. Redan under 1600-talet börjar traditionen dö bort hos de högre stånden. I Danmark dog den ut på 1700-talet, även om den ännu under 1800-levde kvar på Fehmarn, Föhr och Sylt, trots återkommande förbud. Den holsteinska benämningen har varit fenstre, även i Holland har den förekommit under namnet Fenstring.

Under 1800-talet var den vida utbredd i Sverige, Norge och Finland. Från Norge berättas det 1853: "Frieriet försiggår även i de mest välbärgade familjer endast genom nattbesök, och hos arbetarklassen äga nattfrierier allmänt rum".

Bild från Nordiska museet som visar exempel på nattfrieri.