Avrättningsplats

Avrättningsplats


Gränsen mellan socknarna Malung och Lima vid Högeden alldeles invid landsvägen återfinns i en gammal avrättningsplats.

Här ska åtminstone fyra avrättningar för länge sedan försigått. Den sista personen som avrättades på platsen var soldaten Påhl Hansson Damb från Lillmon i Malung som blivit dömd till döden efter att ha misshandlat sin svärmor och därefter mördat sin svärfar med en yxa den 22 december 1733. 


Dödsdomen fastställdes av hovrätten den 5 mars 1734 och enligit hovrättens utslag skulle soldat Påhl Hansson Damb halshuggas, hufvudet sättas på en påle och den öfriga kroppen läggas på fyra stegel. 


I slutet av mars 1734 verkställdes avrättningen och samma år i augusti gjorde Carl von Linné sin Dalaresa och skriver i sin reseskildring; Den 5 augusti. Vid andra fjärdingspålen af skogsmarken Lima och Malung var ett faseligt råmärke eller en steglad ogärningsman som starkt stinkte och luktade, ty han var satt nära till vägen.


De som tagit självmord begravdes vid galgbacken eftersom lagen sade att; Dräper eller förgör någon sig sjelf, så må dess kropp af then som honom finner oförtöfwat uptagas och afsides läggas, - pröfwar Domaren sedan, att han med wilja sig förgifwit, så skall en sådan sjelfspilling af skarprättaren till skogs föras och i jord gräfwas. 


Denna lag hade giltighet hela 1700-talet och in på 1800-talet. Vid avrättningsplatsen vid Högheden fick soldaten Olof Persson Grus (1814-1903) en obehaglig upplevelse då han gick genom skogen Lima-Malung och passerade förbi avrättningsplatsen. Han upptäckte en sänka i marken och rände ned en stör varav ett dovt ljud hördes som om där var en trälåda eller kista av något slag. Olof Persson Grus undersökte inte närmare saken och allt föll i glömska.


Källa: Flink Alfred Matsson, Avrättningsplatsen på Högheden. Skinnarebygd 1948.



Daslokan


Alldeles söder om avrättningsplatsen finns Daslokan. För länge sedan samlades människor på platsen för att dansa och roligt. Daslok betyder; Das = dans, Lok = grund, vanlig mindre vattensamling. 


På 1800-talet gick ungdomarna till skogen mellan Lima och Malung för att samlas och umgås. Hade man tur fick man åka hästskjuts. Det var ont om bräder och virke så folk på denna tid letade upp ställen i skogen som hade jämn och fin och hård mark att dansa på. En Daslok är en uttorkad vattenpöl som blivit en slöt rund och fin lok de kunse dansa på.


Ibland kunde det gå riktigt vilt till när det var dans vid Daslokan. Det var sprit, slagsmål och hoeri. Vi ett sådant tillfälle uppenbarade sig en märkvärdig och fin herre. Han var duktig på att dansa och svängde våldsamt runt med flickorna i svängarna. Ganska snart upptäckte de övriga på platsen att den fina herren hade svans. Det var Satan själv som kommit på dans. Efter denna händelse på 1800-talet ville ingen mer dansa vid Daslokan. 


Idag går det att se två av de tre Daslokan som finns inom området. Den övre heter Olles danslok och den undre heter Lotta-Jonas danslok. 


Lotta-Jonas danslok är tyvärr förstörd, bland annat av skogsplantering i mitten på 1900-talet. Danslokarna är uttorkade grunda vattenpölar som man dansade på från 1500- till mitten av 1800-talet. En skall ha varit 15- och den andra 30 meter i diameter. Enligt Länsstyrelsen idag kan man inte säga vilken danslok som hade respektive mått på grund av ofullständig dokumentation 1971.


Ytlagret på lokarna var mjäla (lera) en finsandig jordart som blev ett hårt och fint dansgolv, när den torkat ut. Man gjorde också prydnadssaker till hemmen av leran.


Lokarna omnämns tidigt i de sedelärande sagorna från förr. En handlar om Råänd-flickorna, två troll, som bodde vid sockengränsen Lima-Malung Rå vid avrättningsplatsen. Råänd-flickorna tyckte om att dansa med pojkarna. Eftersom troll och människor inte fick umgås med varandra band flickorna upp sina svansar under de långa kjolarna. Då fick de dansa och ha roligt.


En gång efter en stunds dans hände en olycka. Då såg pojken, som det ena trollet dansade med, att hennes svans farit ned och han förstod vem hon var. Då sa han vänligt till henne: Bind upp särken jungfru! Då de slutat dansen sa Rået till honom: Dig skall det gå väl i händer, vad du än försöker dig på. Så blev det. Han hade tur med allt han företog sig.


Även den andra Rå-flickans svans ramlade ned, men pojken som dansade med henne var elak och började håna och driva med henne för svansens skull. Då sa flickan till honom: Du skall bli olycklig och vad du än försöker dig på, skall du misslyckas! Det gick som hon hade sagt, han fick ett liv fullt av olyckor och bekymmer!


En sensmoral att tänka på även idag!


Källa: Annie Gunnarsson, Jakten på Daslokan. Skinnarebygd 2016.



Bilden visar Olles danslok som återfinns söder om avrättningsplatsen. 

Bilden visar delar av Malungs spelmanslag vid invigningen av kvarnarna i Jägra/Idbäck 2021. I bildens mitt  Annie Gunnarsson. 

Bilden visar Malungsfolk vid Gnupen. Foto Gråbergs Harals Persson 1920-talet.